Förfan Nea, skärp dig...

VAFAN HÅLLER JAG PÅ MED?! Jag måste vara sinnessjuk eller nåt... Jag trodde det skulle gå över, men det verkar som om jag hade fel, som vanligt. Jag dampar hårt som fan på det här. varför klänger jag mig fast vid gamla saker hela tiden? Det hade nog vart bättre om vi inte hade setts... Och definitivt inte setts en andra gång. Det var den andra gången jag föll dit tror jag. Jag önskar ibland att jag aldrig träffade dig, då hade allting varit så mycket lättare. Men nu är det osm det är, o jag är fast...verkar det som. Det är ju egentligen helt...ja..helt...whatever... It doesn't make any sense, AT ALL!

Jag känner dig knappt...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0